Svåra ord
I skötseln av Källslätten använder vi ofta dialektala ord och termer från det gamla bondesamhället som i dagens språkbruk kan verka främmande för främst yngre generationer. Tanken är att ordlistan ska vara en kunskapskälla att ösa ur när förståelsen för språkbruket sviktar. Listan kan också med fördel efterhand kompletteras med nygamla ord! Dialektorden hör främst hemma i Tunabygden med omnejd. Som exempel kan nämnas att om man sätter ihop hässjevirket som på bilden ovan kallas det för en rohop.
Assint
Alls ingenting.
Beggla, (verb)
Titta storögt.
Brässel, (substantiv)
Mat till korna. Den bestod av hackat hö eller havrehalm tillsatt med mjöl och hett vatten.
Bromme, (substantiv)
Bakre delen av lien, i 90 grader mot eggdelen.
Bubba, (verb)
Bära något, oftast på ryggen.
Buffra, (verb)
Ursprungligt föra till buan, buföra, flytta upp till fäboden med djuren.
Bössjlutt, (adjektiv)
Mödosamt, besvärligt.
Dajsa, (verb)
Ligga och slöa, vila.
Drög, (substantiv)
Större bakkälke för timmerkörning.
Dymling, (substantiv)
Träplugg som man låser ihop stockarna med, när man timrar.
Dälja, subst
Liten dal.
Fiol, (substantiv)
Frösåningsmaskin.
Flåhacka, (substantiv)
Rikssvenskt ord. Man slog bland annat sönder så kallade kokor på åkrarna med den.
Fälthake, (substantiv)
Med den höll man fast stocken när man bilade eller kantade timmer.
Fäggårn, (substantiv)
Ladugårdsbacken.
Fättja, (verb)
Vid upptagning av lin bands småkärvar i storlek ungefär så man kunde ta dem i näven.
Föjsä, (substantiv)
Ladugård, kostall.
Gali, (adjektiv)
Besvärligt, tokigt och i förstärkande sammanhang betyder det mycket.
Gammaljänta, (substantiv)
Ogift kvinna.
Golv
Mängden hö mellan två hässjegubbar,oftast täckande fem roor.
Grantvägu, (substantiv)
Diskviska.
Gål, (substantiv)
Gård.
Gå på husä
Gå på dass.
Hackslog
Mark som lieslåttras, oftast tuvig och stenbunden.
Halvstillt
När korna ätit ur halva vinterförrådet.
Hamla, (verb)
Lövtäkt, dvs skära grenar ur lövträd i syfte att samla vinterfoder till djuren.
Hank, (substantiv)
Öglan av kluven smågran som man fäster ihop två gärdsgårdsstörar med. Härav uttrycket hank o stör
Harv
Höräfsa.
Harrku, (substantiv)
En större kratta av trä försedd med järnpinnar.
Hårdvall
Slåttermark på fastmark. Man skiljde på Sidvall, som var blöt, översilningsmark.
Hässjegubbe, (substantiv)
Stör med pinnar inborrade, här vanligen 5 st.
Hässjestör, (substantiv)
Stödpinnar för hässjegubben.
Hölpöjkar, (substantiv)
Vallpojkar.
Jordslå, (verb)
Böja brommen på lien för att få rätt vinkel mellan marken och liens egg.
Jymmen
Höra koskällan på långt håll.
Jönning, (substantiv)
Gödsel.
Klossa, (substantiv)
Groda.
Kuppjerk, (substantiv)
Spindel.
Kutting, (substantiv)
Träkagge, brännvinskärl, 2 liter.
Lada, (substantiv och verb)
Förutom lada på en åker betyder lada att köra in skuren spannmål. Man säger t.ex. Jag ladar havre.
Lanan, (substantiv)
Rummet innan man kom in i föjsä. lanan var ett förrådsrum.
Lia, (substantiv)
Lie.
Linda, (substantiv)
Åker som såtts igen för höproduktion.
Litjärnga, (adjektiv)
Ont i midjan efter att ha slagit med lien.
Människa, (substantiv)
Hustru.
Mölja, (substantiv och verb)
Oreda eller skapa oreda.
Möluma, (substantiv)
Humla.
Nyttu, (adjektiv)
Liten och fin.
Oknytt, (substantiv)
Trolltyg, mystiska makter.
Orv, (substantiv)
Skaftet på vilken lien fästs. Handtagen på orvet kallas knaggar.
Roa, (substantiv)
Slana för hässjan, som lades vågrätt mellan hässjegubbarna.
Råggårn, (substantiv)
Gärdesgården, Rå+går.
Rässje, (substantiv)
Skräp.
Rämja, (verb)
Illvråla.
Rämmil, (substantiv)
Skräp, ofta i uttrycket ”rässje och rämmil”. På gårdarna fanns ofta ett rämmilbo.
Skrogga, (substantiv)
Skum, luftbubblor i vattendrag eller dryck.
Snes, (substantiv)
Är rikssvenska. Om det är 8 kärvar kallas det skyl. Man vred en kärve och stack ner den överst på snesstören, så den blev ett tak som kallas hatt.
Sters, (substantiv)
Ursprungligt stekarhus, dvs hus med eldstad. Senare boningshus på fäbod eller lillstuga på gården.
Sticktjilsbär, (substantiv)
Krusbär.
Stäcku, (adjektiv)
Kort.
Stänga gärsgår
Bygga gärdsgård.
Stärva åv, (verb)
Dö. Jfr tyskans sterben.
Tjoffsa, (verb)
Stoppa in på trångt ställe.
Tjämsa, (substantiv och verb)
En knippa hö, men även tjämsa ihop en knippa att framförallt taka hässjan med.
Tjörrä, (substantiv)
Fårbagge. Heter tjörrä i både bestämd och obestämd form. Kan också vara den trästicka som håller skaklarna fast i framkälken.
Törve, (substantiv) ö=ö i smör
Tjärved från tall.
Utböling, (substantiv)
Människa från annan ort.
Vellrä, (substantiv)
Vedboden.
Vret, (substantiv)
Liten åker.
Växelbruk, (substantiv)
Rikssvenska. Omfattar sju år. Man har linda (höprod.) i tre år, havra i två år och träda i ett år och så på hösten sår man råg, ”man sår igen” som det heter. På rågåkern sår man höfrö på våren så att det blir linda nästa år, så kallad nylinda. När man plöjt upp en linda på hösten heter det nyplog, året därpå torrsyra.
Yret, (substantiv)
Det som är kvar i krubban när korna ätit ur, kallas yret.
Åvännstvä´rt
På en gång, omedelbart.
Öfftakrok, (substantiv)
Träkrok som kullan tog upp den slagna säden med. Hon band sedan ihop kärvarna. Tio kärvar ställdes ihop i en snes.
